Under många år var ingenjör Andrées spårlöst försvunna Nordpolsexpedition föremål för rykten och omfattande mytbildning. År 1930 blir det slut på spekulationerna, då besättningen på det norska sälfångstfartyget Bratvaag av en slump lägger till vid Vitön nära Svalbard. På den tiden är Vitön omgiven av ett brett polaristäcke och normalt omöjlig att angöra. Sommaren 1930 är temperaturen ovanligt hög och två av säljägarna går i land för att söka efter vatten.

På ön gör de en sensationell upptäckt. De finner en infrusen båt full av utrustning och en båtshake märkt ”Andrées pol.-exp 1896”. Vid närmare genomsökning upptäcks även två av expeditionsmedlemmarnas kvarlevor. Det sensationella fyndet blir upptakten till vad som för den tiden är ett mediedrev utan motstycke. Några norska journalister, som inte lyckas bli de första att intervjua Bratvaags besättning, undersöker platsen på egen hand. Nu har isen på Vitön smält bort ännu mer och den tredje kroppen, i det närmaste intakt skick, återfinns tillsammans med filmer, klädfragment, loggböcker och kartor. Kropparnas högtidliga återkomst till Stockholm utlöser en omfattande nationell sorg.

Nu gäller det att hantera det unika expeditionsmaterialet med största varsamhet. Några av Norges och Sveriges skickligaste vetenskapsmän utses för den svåra uppgiften. En av dagböckerna är insvept i sennegräs, en dåtida lösning för att hålla fötterna torra. De hoptorkade dagboksbladen lösgörs försiktigt med ammoniak och en gripande berättelse om männens kamp mot isen träder fram på sidorna. Uppgiften att framkalla filmerna visar sig vara extremt komplicerad men resulterar slutligen i beslöjade fotografier av hur den tunga båten släpas över höga isberg. I utrustningen finns även av ett primuskök med fotogen kvar i brännaren. Direkt efter ankomsten till Stockholm fylls köket med ny fotogen och kan trots sina 33 år i isen, "på 6 minuter bringa en liter vatten i kokning".

En nutida äventyrare med erfarenhet av expeditioner i iskyla är Ola Skinnarmo, som seglat till Antarktis och är förste svensk att nå såväl nord- som sydpolen på skidor. År 2002 paddlade han kajak runt Svalbard i Andrées fotspår till Vitön. Efter besöket på ”den mest ogästvänliga plats som tänkas kan” hör Ola till dem som menar att det inte var förvånande att Andrée och hans följeslagare dog, utan tvärtom – att de överlevde så pass länge som de gjorde.

Stora delar av Andrées expeditionsutrustning finns numera på Grenna Museum utanför Jönköping. En del av utrustningen, bland annat primusköket, är med största säkerhet användbart än i dag. Trots alla de välbevarade och häpnadsväckande fynden har forskningen ännu inte lyckats ge svar på exakt vad som hände den olycksdrabbade trion efter ballonghaveriet nära nordpolen.